I SKOLHUS & MILJÖ 1/93
|
Skolgården – den bästa resursen
Skolgården och skolbyggnaderna är det enda fysiska som skolan kan bestämma över själv. Någorlunda.
Metod: fråga klasserna vad de tycker om sin skolgård (särskilt delen närmast deras klassrum) och vad de skulle vilja kunna göra där. Skoltomten blev delområden.
Resultat: en beskrivning av hela skolområdets behov och önskemål uttryckta av eleverna klassvis och av lärarna beskriva som behov av insatser i respektive delområden. Vad har vi råd med? Fördela på flera år. (Allt måste och kan inte göras på en gång, ett anslag.) Då krävs prioriteringar – man måste ta ställning! Dvs vi övar demokrati. Till vårterminens slut var vi nästan färdiga. Men tragiskt nog hade inte skolkontorets ingenjör levererat de kostnadsberäkningar han lovat. Han lekte jultomte. Han lät under sommaren en konsult rita och entreprenör göra det han trodde var ’populärt’. Den vrede han mötte i augusti var kollosal. Det om Nyvångskolan läsåret 83-84. En tjänsteman knäckte demokratin. Det visade sig ändå att något hade satts igång. Utveckling ledde ändå så småningom till elevdemokrati, till "skolan med Amor", elevråd med ansvar och egen budget. Dokumenterat på video, visad på TV. Blev det goda exemplet. Föga uppmärksammat, tyvärr. Detta tidiga skolgårdsprojekt hade ändå satt spår i skolans värld. Det fick genast en fortsättn på Tunaskolan, Lund. Men där var det rektors initiativ, lärarna var inte med på vagnen… Förslag fick de av oss, men inget gjordes. Samtidigt hade ekologiska perspektiv utvecklats med Naturskolan. Mer handfast pedagogiska och närmre lärarnas vardag. Dess praktik att anlägga ekologisk skolgård blev för eleverna mest att göra vad de blev tillsagda, de var arbetskraft. Faktiskt.
Vårt demokratiperspektiv kom inte med på den vinnande vagnen.
|
|
Lennart Nord arkitekt SAR MSA |
|