illustration ur "Barns plats i staden"

Min brevväxling med Boverket

Vad kan vi göra?

Finns det något ljus i tunneln?

Kommunerna måste lära sig att FNs barnkonvention inte innehåller några krav eller riktlinjer som är tillämpbara i detaljplanering — när de nu inte kan läsa sig till det själva.
Och det fort! Makalöst oprofessionellt är det.

Movium fokuseras genom sitt uppdrag att vara nationellt centrum för stadens utemiljö. Ett ansvar det är ensamt om.

Movium är en institution som funnits nästan lika länge som yrket landskaps­arkitekt. Movium har drivit information i ämnet och vidareutbildning av kåren m fl. (Jag föreslog själv en gång att Movium skulle ta delansvar för kunskapsför­med­ling i landskapsarkitekt- och -ingenjörsutbildningarna. Koncentrerat och effektivt.)

Movium är nu också nav för ’all’ forskning om barn i miljön. Skall stimulera kontakter mellan forskning och praktik.
Jag borde kanske känna mig rätt trygg med denna kapacitet. Men Movium har funnits så länge, har nära 40 år på nacken, och ändå är det som det är med barns lekmiljöer. Jag undrar.

Även Movium fastnar i fällan. I ”Barns plats i staden” Stad&Land 174, hoppar texten mellan begreppen ’barn’ och ’unga’/’ungdomar’. Avslutar med: ”Politikernas inställning blir i slutändan avgörande för hur barns röster ska höras i planeringen.” Hoppsan!
— avses även utemiljön i nya bostadsområden?

Författaren inleder: ”Under lång tid har experter haft stort inflytande på utformningen av våra stadsmiljöer. Att människor i allmänhet, och barn i synnerhet, själva kan tillgodose sina önskemål och ge uttryck för sin skaparlust har inte accepterats i någon större utsträckning bland planerarna”.
Menar man alla barn 0 – 18 år?
Rapporten vilar på projekt och aktiviteter i 6 kommuner (av 290). Man söker barns erfarenheter och idéer – det som är deras rättigheter att uttrycka. Den beskriver och kommenterar. Slutsatserna generaliserar materialet, övervärderar det, blir okritiska. Förväntningar på det goda präglar texterna.  

Typiskt nog för problemet avslutas rapporten med:
”Vem går först i stadsplaneringen? Den vuxne och framkomligheten, den rödlistade skalbaggen eller barnen?” Illustrerat med figuren intill.
Men de barnen ingår inte i något delaktighetskoncept. Kullerbytta!
Och när man skriver: ”Utvecklande miljöer för barn och unga handlar ytterst om deras tillträde till hela det offentliga rummet i staden”, så blir det fel med ’tillträde’. Passivt. Tillåtande. Skorrar för unga. För barnen ytterst otillräckligt.
Deras lek kräver förutsättningar i miljön. Det finns mängder av litteratur om det, forskning. De kräver rum i sin stad, hemma(?), som duger att bygga koja i, leka kurragömma o s v.

”Samspela” är ett begrepp som används alltmer om barns aktiviteter. Så också i denna rapport. Samspel, javisst mellan flera i leken. Men byta ordet lek till samspel tar bort lekens evolutionära djup, … Lek är ett flöde av idéer och initiativ. Inifrån oss. Samspel är nästa steg. Är inget utan det första.
(Det är också en basal skillnad mellan att spela och att leka. Se äldre litteratur. Spel är regelstyrt.)
Finns det verkligen ”beprövade metoder” för att barns behov av lekmiljö skall ” få inflytande i planeringen”? I hela landet.
Är det inte den goda viljans glada förhoppningar?

Nätverket ’barnforskare’ samlas ibland, spridda kompetenser, berättar om sina projekt. Samordning saknas, fokusering på strategiska problem är inte möjligt. T ex på kommunernas ansvarstagande för uppväxtvillkoren i utemiljön. Det som saknas helt.
Någon opinionsbildande kraft finns inte. Om rättigheterna, jo. Barnkonven­tionens implementering. Regeringens strategi, Barnombudsmannen, Rädda barnen, … Många anstränger sig. Men uppväxtvillkoren i utemiljön. Nej.

Barnombudsmannens rötter i lekmiljörådet är bortglömt. Juridiken gäller.
IPA döper om sig till lekfrämjandet! Och var är Boverket?

Vad krävs för barnets motoriska, sociala och kreativa utveckling?
för barnets upptäckter och tillägnande av vår kultur?  
Vem tar hand om implementeringen av de kunskaper vi har om de frågorna?
Och utvecklar dem till strategier för den kommunala planeringen.

Vad kan vi göra?
Jag kan egentligen bara hoppas på dig, som läser detta.

En omfattande litteraturöversikt finns t ex på

Naturskolans litteraturöversikt