illustration av “undersökande arbetssätt”
med beslutsfattare i bakgrunden

     kojbygge

Barns uppväxtvillkor

Vad är mitt engagemang och hur växte det fram?
Enkelt. Genom mina egna barn. Genom engagemang i Hem&skola,
i deras skola och sedan för hela kommunen (’mr förälder’ på skolstyrelsen).
Förening av det privata och det professionella, som så ofta.
Uppväxtvillkor? Att de unga åren blir bästa möjliga start på resten av livet. Förutsättningarna är legio: medfödda egenskaper och förvärvade efter hand i samspel i familjen, med släkten, med kompisar, grannar, i skolan … Med de möjligheter som barnet finner i sig själv och sin omgivning.
Med mina kompetenser kan jag inte se på detta totalt. Har mitt perspektiv.
Sveriges Riksdag har beslutat att FNs konvention om barns rättigheter skall beaktas i samhällets alla verksamheter. Den FN tog 1989. I Sverige har delaktighet fokuserats. Politik. Barnets rättigheter är juridiska. Barnombudsmannen, som blivit myndighet, är numera jurist.
Barn? Barnombudsmannen och Barnkonventionen säger alla människor till 18 år, SCB 0 -24 i sin statistik. Men det är formalia, inte vardagsspråk.
Barn är både barn och ungdomar. Ungdom brukar väl avse tonåringen, 13 – 21 år kanske. SCB inkluderar kvarboende i hemmet – 24 år (studier, bostads­brist, arbetslöshet, resursbrister).
Vad är barn om man exkluderar ungdomen. När slutar man vara barn i den meningen? Vid 11 år, 12? Flytande gräns. Barn kan vi vara länge: 20-åren, 30-åringar, hela livet. Barn är vi till våra föräldrar.
Barn, oavsett kulturella, ekonomiska, fysiologiska skillnader. Barn, som bor och växer upp …

Jag ser främst på barnen före tonåren. Ser på ansvaret för uppväxten hos föräldrar, andra vuxna i barnets närhet och hos samhället. Hos dem som med sina beslut och handlingar påverkar barns villkor. Har makt.

Makt att skapa framtiden.