www.ipa-sweden.org

FNs Barnkonvention

artikel 1
I denna konvention avses med barn varje 
människa under 18 år. 
artikel 6
1 … varje barn har en inneboende rätt till livet.
2 staten skall till det yttersta av sin förmåga
säkerställa barnets överlevnad och utveckling
artikel 31
Staten erkänner barnets rätt till vila och fritid,
till lek och rekreation anpassad till barnets ålder …

Detta är enda tillfället ordet lek förekommer i
hela konventionstexten. Faktiskt. En enda gång.
Och man kan fråga sig vad ordet lek står för här. 
Det står inte: rätt att leka, som verb.
Lek endast som ett allmänt begrepp, dessutom
likställt med rekreation!

Svar till Boverket vari finns bl a
regeringens 10 punkter
se vidare skriftväxling under
debattör, artiklar

Barns uppväxtvillkor: läget idag

Mitt trettioåriga engagemang i barnens villkor har inte upphört.
Normlösheten och förskjutet fokus från lekens djupaste innebörder som livets verktyg för utveckling gör sig alltmer påmint. Gör mig arg.
Jag deltar kontinuerligt i "nätverket för barn och byggd miljö" och följer Barnombudsmannens verksamhet och IPA's …

  IPA (International Association for the Child's Right to Play bildad 1961), i Sverige från 1982 IPA- barns rätt till lek. Initiativ togs redan på 50-talet av Stina Wretlind-Larsson, parkintendent i Stockholm (med den då välutvecklade parkleken). IPA i Sverige är på väg att byta namn till: Lekfrämjandet. Ett uttryck för regressionen för leken i Sverige.   
   Barnombudsmannen har vi sedan 1993, blev underställd riksdagen 2002 … har sin bakgrund i Lekmiljörådet (vid socialstyrelsen) från 1971, ersatt 1980 av Barnmiljörådet med en starkare ställning.
Inom Barnmiljörådet utvecklades ett nätverk av barnforskare m m med regelbunda träffar hos B. Dessa har senare fortsatt fristående vid Stockholms universitet och nu på Movium, SLU

Stadsbyggnadskontoret i Lund utmanar mig. De som är de enda i kommunen med faktisk makt och därmed också professionellt ansvar att verka för barns goda uppväxtvillkor i utemiljön.
De skriver rutinmässigt i sina detaljplaner att” hänsyn … i enlighet med barnkonventionen tagits …” Dvs FNs barnkonvention.

En omöjlighet.  Konventionen säger bara att barn har rätt att leka, inget om vad som krävs för att kunna göra det. …
SBK bortser då också från givna direktiv. Fullmäktige i Lund tog sådana 2006 i ”Grönstruktur- och naturvårdsprogram” med preciseringar av erforderliga friytor i utemiljön. Där hävdas också: ”att kommunens möjlighet att påverka grönstrukturens kvalitet inom kvartersmark är att skärpa kraven på illustrationsplaner och planbeskrivningar.”
Vad skall man med direktiv till?…

När jag ställer Boverket inför detta, hänvisar de till regeringens strategi för att stärka barnets rättigheter och till Movium — en organisation vid SLU som fått nationellt ansvar som centrum för stadens utemiljö — och till några pågående projekt i landet. Och till forskarna.

Det absoluta problemet är 
om barn över huvud taget har möjlighet att leka i sin hemmiljö. ”Lektid, lekkultur, lekmiljö”, finns det? Om inte, var skall de då leka? Kan de leka? Med lek = på lekens egna villkor. Barnens.

Min inledande fråga: Vad blir det för vuxna av barn som inte fått leka?
blir oerhört allvarlig. Vad blir det för framtid för Sverige om dess barn inte utvecklade sin kreativitet i lek under uppväxten?
Vad menar staten med att "säkerställa barnets utveckling"?(§6)

Än värre: det diskuteras inte, forskas inte, finns inte på agendan …
Vi bara anpassar oss.

Jag skiljde i inledningen på barn och ungdom. Utifrån vårt vardagsspråk. Av goda skäl. Barnkonventionen har fått oss att tala om barn för båda delarna. ”Barn är alla människor under 18 år”.
En förklaring kanske till den märkliga kantring av synsättet vi lever med.
Att vår ratificering av FN’s barnkonvention så totalt fokuserat barns rättigheter i politisk mening. Deras delaktighet i samhällsprocesserna och deras medinflytande.
Möjligt och bra för ungdomarna och för utvecklingen av vår demokrati.
Men för barns uppväxtvillkor, från barnets debut i utemiljön …?

Vid nybyggande, i detaljplanering är det en absolut orimlighet. Hur skulle det gå till i planprocessen? Framtida inflyttande barn som remissinstans… 
Planförfattarna (och byggnadsnämnden) har hela ansvaret. Föräldrarna finns sällan som ansvarstagande remissinstans.

Regeringens strategi är en bekräftelse på detta. Den definieras i 10 punkter. Barns möjligheter att leka nämns ö h t inte. Det står att ”aktuell kunskap skall ligga till grund för beslut som rör barn” Det rör givetvis barns lekmöjligheter, men det nämns inte. ”Kommuner och landsting har ansvaret” står det. Då också för uppväxtvillkoren i utemiljön. Det jag frågar Boverket om.

Boverket är enligt sin instruktion förvaltningsmyndighet för byggd miljö … och skall särskilt utöva tillsyn … och ha uppsikt … Har med andra ord det övergripande ansvaret för utemiljöns kvalitet, skall veta hur den värnas och utvecklas i kommunerna. Det gäller bl a barns villkor.
Jag vill veta. Och fler med mig vill jag hoppas. Boverket skall kunna svara.