"demokratisk fostran"

Min debut i problemet barns uppväxtvillkor kom i Nyvångskolan, Dalby Lund, där jag var förälder. Jag reagerade dels på den slitna, oengagerande utemiljön, dels på den sociala stämningen (man levde i efterdyningarna till ’värstingskolas’ konfrontationer och slitage. Flera projekt hade försökt, men…)

Förhållandet mellan barn och mellan barn-vuxna var inte vad jag väntade mig av mina barns skola.

I Hem&skolaföreningen hade vi läst den nya läroplanen (-80). Rena frälsningsstäm­ningen på mötena. Vi skrämde nog livet ur lärarna, när vi kom med våra upplevelser.Skolan skall fostra. Det innebär att "sko­lan aktivt och medvetet skall påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling" (läroplanen sid 16).

Dvs, det var Läroplan 80. Hur är det i dag?
Finns begreppet demokratisk fostran kvar? Finns ambitionerna …

Men några lärare släppte in mig i en diskussion om ”vad gör vi?” Min dubbla profession ledde mig till skolgårdsproblematiken. Stort behov av förnyelse och hur denna kunde gå till.

Läroplan-80 var mina utgångspunkter
Min fråga hade blivit hur skolan skall bära sig åt. Hur undervisar man i demokratisk fost­ran? Det kan ju inte uppfattas som ett ämne. Kan man inte läsa sig till. Vi kan inte se det som en del av samhällskunskap att läsa in och med teoretiska genomgångar…

Demokratin måste upplevas, göras i "…praktisk, vardaglig handling".

Vad kan man vara demokra­tisk om? "Handling" kräver det konkreta, det påtagliga. Det räcker inte med delaktig­het i undervisningens planering eller sko­lans administration.