symbolen för projektet

slutrapport proj Barn i innerstad, Lund

SOCIALPOLITIK FÖR INNERSTADEN
legitimera innerstadsboendet
skapa identitet som boplats
engagera de boende
skapa rimliga uppväxtvillkor
för barn och ungdom 

Barnen i gaturummet
Barns skolvägar i Lunds innerstad

Barn i innerstad

En annan infallsvinkel, i djupaste mening fråga om barns uppväxtvillkor.

Ett projekt i Lunds innerstad 86-90. Ett gräsrotsprojekt vuxet ur vrede. Ett föräldrauppror mot administrationens förgivettaganden, skol- och socialförvaltningarna som frankt menade att barn inte skall bo i innerstad, alltså behövs varken skola eller barnomsorg där.
I en innerstad som just blivit förnyad även med nybyggda familjelägenheter (Kommunen fick då på Fälldins tid inte bygga på åkermarken). Till dessa hänvisades man hos bostadsförmedlingen – utan alternativ…
Intressant förhållande tjänstemän – politiker. Kommunen hade samtidigt skapat en tjänst som barnombudsman, Sveriges första kommunala (kanske enda), också samordningssekreterare för de 'mjuka' förvaltningarna. Bodil Rasmusson blev en viktig persson i projektet och som länk till kommunen. 

Projektet fick stöd av staten. Allmänna arvsfonden bidrog till organiserings­kost­nader och till en halv tjänst vid skolan i flera år – till ett stadsstudiecentrum. Mängder av föräldrar engagerade sig, organiserade sig i intressegrupper. Jag ingick i ledningsgruppen. Vi utvecklade en skicklighet att nå opinionen och politikerna. Inte konstigt, vi hade experter inom oss.

Problemen som bekämpades var tung busstrafik intill skoltomten, hot om nedläggning av skolan, för få klassrum och lokaler, barnens farliga skolvägar.
Viktigt var att göra barnen delaktiga i processen och se skolan som en del av verkligheten.

Kampen var framgångsrik. Vårt stadsstudiecentrum utvecklade hela skolans pedagiska idé och hållning… , rektor kom med tårta när vi vunnit något slag, busstrafiken flyttades, skolan fick en tillbyggnad.

Men nästa steg misslyckades. Engagemanget och framgångarna födde vidare diskussioner om demokratiska uttrycksmöjligheter i lokalsamhället och inte minst om de unga tonåringarnas situation i en universitetsstad. Innerstadens offentliga rum är ju studenternas och gymnasisternas kultur, i hög grad. Hur ge våra ungdomar egen planhalva i staden. Att "hänvisa till fritidsgård i förort" var inte ens ett dåligt skämt av kommunen. Vardagslivets villkor är en blind fläck.

Idéerna ledde till behov av högstadium, med dess speciallokaler. Dessa skulle ge tonåringarna ett eget hemvist. Men lokalerna skulle ge så mycket mer. Skulle kunna. Skolan skulle bli en resurs för hela stadsdelen (innerstaden blev plötsligt en modell för möjligheter). Matsal öppen för allmänheten, föreläs­nings­salar, studiecirkellokaler, slöjdsalar. Allt samlat i en plats som skulle bli 'mötesplats', stadsdelscentrum och symbol för att innerstaden också är en boplats …

Det utvecklades till sist till ett alternativ till ”kommundelscentrum” (inifrånstyrt, till skillnad från försök i Lund och Sverige), ett förslag som lockade besökande bitr socialminister att uppmana kommunen och oss att göra ett försöksprojekt av detta med fortsatt finansiering av arvsfonden. Vi formulerade förslag, kommunen tillsatte en utredningsgrupp av komptenta utredare. Uppvaktade i Stockholm …
Sedan blev det tyst. Saken självdog. (Varför?)
Vi såg " 'mötesplats innerstad' som början till ett reformerat samhällsbygge."
Det var kanske det.

Barn i innerstad, Bii-projektet gav en rad rapporter:
Projektredogörelsen i sig, Barn i innerstad
Uppväxt i innerstad, mångmetodisk studie av barns vardag
Att ge sin röst åt barnen, beskrivning av arbetet i vårt stadsstudiecentrum
Barnen i gaturummet, om fysiska och sociala villkor
Socialpolitik för innerstaden, om stadsdelscentrum
Endast publicerade inom kommunen.

Rapporterna speglar projektets organisering i olika perspektiv: psykosocialt, inre och yttre fysisk miljö, trafik-&lekmiljö, fridtid. 

Barnen i innerstadens verklighet fick avsluta rapporteringen av våra erfarenheter. 
Några rubriker antyder innehållet: problem och våra synsätt; det offentliga landskapet; det sociala landskapet; det kulturella; Leken, att utveckla sin kompetens; barns samspel med dessa landskap → anspråk/förändring.
Bilden nere till vänster kan ses som en sorts sammanfattning. Det är barnens skolvägar, som floder till (och från) skolan. Ju bredare markering, desto fler barn. Barnens vardag. Konflikter med biltrafik och annat. Men också de landskap barnen upplever och de möjligheter som kan finnas i dem.

Jag utvecklar sedan detta vidare i boken "Kan man leka här", beskriven i det avsnittet.