/UserFiles/Skissfrmgan2001.pdf
 

Skissförmågan 
om att skissa, skissaren, handledaren

innehåll

problem och möjligheter
projektets syfte och vad rapporten  skall  handla om

bakgrund
författaren
kulturell  bas – och sammanhang
utbildningen
andra om skissande
projektet

fenomenet skiss och att skissa skissande
samhällsbygget
landskapsarkitekter
vad är att skissa?
vad är intuition?
människan intuerar …
… och reflekterar
intention – …
reflekterandets natur 
skissandet
bilden

pedagogik för skissandet
/problemkomplexet förmåga/process
miljön – vad, hur och var
pedagogik, hur?
själva dialogen
frustration
studentens skissande
hur skissar jag?
hur problematiserar jag?
hur gör jag mig skissande?
handledaren och handledning
skissprocessen i handledarens perspektiv
handledaren och hans/hennes möjligheter att agera
det pedagogiska mötet
FINAL

BEMÄSTRA VÄRDEN,  Nordisk arkitekturforskning 95:4, inspirerad av Nørretranders Märk världen

Vad är att skissa?           

Att arkitekten skissar är taget för givet i mitt avsnitt om att undervisa.
År det självklart? Och vad är egentligen detta att skissa?
 

Frågorna är granskade i min rapport här intill "Skissförmågan, etc". Den skrev jag i ett projekt vid Lunds universitet om ”pedagogik för intuition” åt dåvarande Grundutbildningsrådet som ett delprojekt av fyra. Mitt blev inte publicerat. Man menade att jag inte var anställd vid LU(?).

En kortfattad kommentar:

Att använda verbet är väsentligt, att skissa är alltid något man gör.
Skissen sedan är ett resultat, en produkt. Skissaren är den som håller i pennan (eller motsv).

Att kunna skissa är en förmåga. En professionaliserad förmåga kräver insikt i vad förmågan är.
Jag har ägnat företeelsen att skissa mycket uppmärksamhet. Har forskat, skrivit och tillämpat i min pedagogik. Förutom mitt eget skissande.

Utgångspunkt är att människan är en 'skissande varelse', skissa är en djupt mänsklig egenskap. Måste så vara.
Man söker sig fram (sekundsnabbt eller i åratal) – ’så här eller så där’. Djupt mänskligt. Så gör vi alla (vare sig vi vill eller inte).

Men det innebär inte att ’gissa sig fram’. Man laddar sig medvetet och undermedvetet med vad man vill åstadkomma. Vårt undermedvetna har oändlig kapacitet. Fråga är bara hur väl man använder det. Ett problemfält som undersöktes av Tor Nørretranders i hans ”Märk världen”.  

Man söker möjligheter och utvärderar dessa, fortfarande mest i det undermedvetna, i olika steg fram mot beslut. Försöker att hamna så rätt som möjligt. Testar med andra berörda, försöker komma överens, i vardagslivet, i politiken …

Vi intuerar, utnyttjar hjärnans fulla kapacitet.
 

Arkitekten har professio­na­liserat detta. Övat. Skissprocess kallar vi det. Har det som medveten metod. Sätt att möta sina komplexa problem. Hantera kaos. Söka sig fram …
Det innebär också krav på att söka adekvat kunskap för att nå bästa kvalitet, behärska helheten. Se bortom den egna erfarenheten … Reflektera.
Fylla sitt undermedvetna med vetande – och visdom. Vara ödmjuk inför sina brister och ständigt söka nya svar.
I professionens vardag är det att problematisera, söka lösningar, organisera, kommunicera… Att skissa.

bild

Att nå en sådan förmåga är en mognadsprocess. Det tar tid.
Det betyder för mig att utbildningar som tror sig åstadkomma detta på två, tre år inte vet vad det är, eller kör med falsk marknadsföring.
Gesäller då? Att utvecklas i verksamhet på kontor? Problemet är: hur få bildning och öppet sinne? Utanför rutinernas skygglappar?

Som framgår av innehållet här intill, handlar min rapport om själva skissandet, om arbetets kontext (var, hur, varför), om dess problem (frustration etc) och om pedagogiken. Rapporten landar i det pedagogiska mötet student – tutor.

Men det är mycket större än så. Skissaren, arkitekten befinner sig i en ständig ström av pedagogiska möten. Varje presentation, varje diskussion över ens skisser är en pedagogisk situation. Att bli förstådd.

Arkitekten får ett uppdrag, att göra en sked, ett hus, en stad. Uppdragsgivaren formulerar sina behov/krav i program. Arkitekten måste tolka detta. Vad menar man, vad innebär det? Redan detta tolkande ger en skissprocess hur precist och omfattande programmet än är. Ger dialog med programskrivaren. Ibland—ofta med kompletteringar för att vara överens (att vänta till 'färdigt' resultat är osmart).

Programskissandet är starten till att lösa problemet att göra ett förslag, problematiserandet, sökandet efter idéer, struktur, … En lång process.
Ensam eller i en grupp arkitekter, och efter hand de experter som är knutna till projektet (hur stort nu detta är). Därtill de kompetenser man söker för information och kvalitetssäkring.
(Det är inte lätt att få marknaden att förstå komplexiteten i arkitektarbetet)   

Själva skissandet tar olika former. Det klassiska är skisspapperrullen utdragen på ritbordet. Man intuerar med pennspetsen, söker lösning på det problem man laddat sig med. (Dvs sitt ”mig” enligt Nørretranders).

‘Färdig’, lutar man sig tillbaka och reflekterar over resultatet, skissen (D Schön) med stor självkritik. Finner anledning pröva variant, … Lägger nytt papper över det förra och går igång igen. Eller ändrar i det förra pappret. Sällan bra. Då har man inte idéutvecklingen dokumenterad.

Så löper processen på, med skissande på detaljer och på helheten – på strategiska resp typiska detaljer (sådana som ’måste lösas för att komma vidare resp sådana som upprepar sig) och på strukturerna i helheten (relationer mellan delarna och rumsligheternas sammanhang, koreografi). Högvis med skisser.

Att komma till skedet med att göra ’tillverkningshandlingar’ (besluts-) innebär inte slut på skissandet. Tester och kontroller. Relationer …

Och presentationer av resultaten. Hur gör jag mig förstådd?
Göra ’dummies’ är en metod, skisser över framställningens logik …

Efteråt. Processen avslutat. Resultatet byggt. Använt.

Vad har man lärt sig? Medvetandegjort? Processens gång och resultatets kvalitet.

– feedback är viktigt men försummat. Lämnas mest till det undermedvetna.
Erfarenhetsåterföring är branschens stora brist …

Om inte på skisspapper?
Vad finns det för alternativ? Modellarbete i olika material – tyngre, tar längre tid och görs på materialets villkor. ’Pennspetsen’ flyter inte lika omedelbart. Det gör den inte heller i fotomontage och collagetekniker.

Datorerna då?

Datorer betyder program, betyder filter för tanken, omvandlar input till output på programmets villkor… Utan att användaren vet vad och hur.

I ’pennspetsen’ uttrycks hela kapaciteten hos det undermedvetna, … Detta kan inte flyttas ut från hjärnan. Då exiteras allt till det som ’blir sagt’, oändligt komprimerat. ’Miget’, det undermedvetna är verksamt hela tiden pennan går. Skissandet skapar provokationer som miget löser, värderande. Söker lösningar.

Datorer kan inte söka lösningar i vår mening. De kan bara räkna, och minnas.

Inte illa det.

Är datorerna ett hot mot människans kreativitet och kapacitet?

Är datorskärmarnas uttryck förföriska? Javisst, hel bild på skärmen. Precis grafik. Lätt att bli lurad särskilt om man är oerfaren, som en otränad student t ex.
inte har migets helhetskontroll. Vet med sig vad …

“högvis med skisser” ⇒ resultat.

Att återvända till processen för feedback kräver ordning och överblick. Det är kanske inte arkitektens starka sida.

Datorernas minnen ger ju arkivkapacitet. Spara men också systematisera.

Ersätter man skisspappret med platta och använder elektronisk penna är det fortfarande miget i ’pennspetsen’. Opåverkat om pennan kan flyta på lika bra och pennspetsens rörelser återges direkt utan förvanskningar.
Då vinner man dessutom att skisserna kan sparas. Oupphörligt.

Här kanske arkitekten kan återta sin roll, att som beställarens ombud ha, ta ansvaret för resultatet av beställarens avsikter.
Estetiskt organisera den praktiska verklighet beställaren eftersträvar.

En process där allt som hänt lagrats, alla bearbetningar, justeringar under resans gång dokumenterade som detaljer i relation till helheten. 

Utan att den kreativa friheten begränsats. 
Konsekvenser synliga. Överblick. Alla perspektiv med, intressen, kompetenser.

Tid, kostnader, kvalitet i detalj och helhet, interiört, exteriört, efterfrågad funktion, flexibilitet, … 

Till sist

Skissandet är en metod att söka lösningar, ja. Men det är också en pedagogik i sig. Med att skissa utvecklar man sin kreativa förmåga, 
Intuitionen finns där, mer eller mindre använd, tillåten. Hjärnan och vår sinnesapparat har egentligen oändlig kapacitet. När vi använder det hela intuerar vi. Som sagt.

bilden efter Per G Råberg-m fl

Liten avslutning på engelska

Sketching is a chain of actions

Sketching is actions to deal with a problem, complex problems
to master them, to study them, to try and solve them
Sketching is to give examples in a dialogue, illustrating possibilities
expecting reflection and response bringing them to the discussion or doing them right there  –– or both

Sketching is basically a dialogue with yourself
everybody sketch in their head  (man is a sketching creature)

Sketching is a process. You very seldom do just one sketch. Sketches follow sketches. Sketching is a chain of actions.

Lennart Nord arkitekt SAR MSA