Planeringens procedurer

Fysisk planering i kommunerna är för det gemensamma goda. Kommunen har sedan länge planmonopol. Planering sker i processer, professionellt och politiskt. Det kräver organisation. Det kräver beslutskompetens.

Reformeringen av Sverige under och efter andra världskriget var en genom­gripande modernisering av hela samhället. Det tog tid, men var målmedvetet. Den svenska demokratin tog ny form. De sockenbaserade kommunerna slogs ihop till större för att få bättre kapacitet. Men det räckte inte länge. I nästa steg (-71) skapades storkommuner (knappt 300) för väsentligt vidgad kompetens. De vi har i dag (med diskussioner om ytterligare rationaliseringsvinster).

Politiskt gjordes kommunerna till statens ’spegelbild’ med partier och partistöd som i riksdagen och kommunens värv delades på olika förvaltningar. Skalan blev en helt annan än när kommunen sköttes av några förtroendemän med portfölj under armen. 
Den lokala demokratin framstod nu som opersonlig och ogenomsiktlig. Olika försök till att nalkas medborgarna igen har gjorts med kommundelsnämnder etc. Men lyckat tycks det inte ha blivit någonstans.
I den fysiska planeringens perspektiv har man direktiv och kunskaper att hämta från många förvaltningar. Kompetensmässigt talar man om mjuka och hårda förvaltningar/nämnder, där de mjuka (skola, m fl) har svårt att hävda sina intressen. De inväntar ofta förslag gjorda utan deras egen kompetens. Släpper ifrån sig inflytande.
Summa summarum är dagens verklighet  top – botten och ogenomskinlig verksamhet med många aktörer i politik och verksamhet. Ofta med omkastade roller. Maktspel.

I denna kontext sker planering och byggande under PBL och miljöbalken under länsstyrelsens överinseende. Den svenska administrativa traditionen med remissförankring i vidare kompetenser och intressen hålls för självklar i lagstiftningen. Men det känns inte lika grundläggande längre.
Det tycks alltmer uppfattas som en belastning av dagens aktörer. 
De finner det oberäkneligt, tar för lång tid och kostar mycket både i administration och för byggandet. Upplevs kanske som hot mot processhanteringen.
Vi ser samtidigt alltfler exempel där eftertanke hade varit på plats. Stora kostnader för korrigeringar kunde undvikits.