|
De klassiska arkitektskolorna KTH, CTH, LTH Det är tveksamt om viljan och möjligheterna finns att utveckla djup förmåga att organisera människans "praktiska verklighet". Att ur komplexa förutsättningar åstadkomma goda förslag… Tid ges att tillräckligt öva denna förmåga, mogna till professinalitet
/UserFiles/alternativlarkutbildning.PDF
exempel från PROGRAM FÖR ‘DIN GODA BOPLATS’ "mellemrummene – byens rum og liv" Tvåvägsperspektivet "Det enkla perspektivet"
"praktisk verklighet" betyder att fungera i alla avseenden, med "estetiskt organiserat" även sinnligt … formulerat i program och därtill i professionens insikter och arkitektens erfarenheter
struktur (ett system av relationer, där helheten är primär i förhållande till delarna som har fasta beroende-förhållanden; genom relationer får delarna mervärde)
|
Min undervisning Undervisning i arkitektur sker på många högskolor i Sverige i dag. Jag själv verkade på landskapsarkitektutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Den skapades 1971 med hortonomutbildning som grund. Jag deltog i tillkomsten med mina CTH-erfarenheter. Var stadsbyggaren, samhällsbyggaren med min motivation, mitt motto: organisera "människans landskap".
De nya landskapsarkitekterna skulle ta ansvar för utemiljön, "mellan husen och mellan haven" som jag uttryckte det. Jag fick boendemiljön på min lott. Denna undervisnings innehåll skall jag försöka beskriva, men först något om hur den organiserades. Uppgift: Gestalta ett bostadsområde efter att själv ha skrivit program för de kvaliteter det borde ha, och valt vilket landskap det skulle vara i (vilket område). Tvång var i vilken kommun och med kollektivtrafikförsörjning (hållplats/station i mitten). Tid? Ett år på deltid. I början, (efter hand minskat till en termin. Katastrofalt. Där förlorade vi helheten.T ex regionen)
Efter en introduktionsfas skriver studenten sitt program, får det godkänt (men som sedan kan justeras hela vägen, medvetet och accepterat). Att ha genomfört sitt program/sina intentioner är bedömningskriterierna för kursen. Arbetet stöttas av tutors (dialogpedagogik – vi ville inte ha assistenter som pekar med hela handen). Kärnan i kursen är att studenten skall brottas med problematisering och problemlösande i ett ständigt skissande. Studenten har ett fixt antal samtal med någon av tutors under arbetets gång (7, att boka). Väl färdigt och bedömt ställer vi studenten inför frågan ”Hur gör jag nästa gång?” Som leder till det närliggande ”Hur gjorde jag det här?”
Vidare låter vi dem tolka sina och kollegornas förslag i olika rollspel för att kunna fokusera, ägna uppmärksamhet åt delar av det komplicerade hela. Vi söker utveckla ett kvalitetsmedvetande.
Projektets pedagogiska idé och praktik är tillämpbart för utbildningen i sin helhet. Jag föreslog det på Alnarp, men andra kvastar och synsätt kom före. Nådde inte ens en diskussion. Kort: Varje student väljer med hjälp av mentorer sina projekt. Inom teman. Skriver program för det och kontrakt med berörda professorer om vad stöd som skall inhämtas under tiden. Litteratur, kurser, studieresor etc. Hen får ett antal tutortimmar till förfogande. Resursåtgång tydlig för alla.
Detta utifrån mina insatser för landskapsarkitektstudenter som stadsbyggare, samhällsbyggare. "Människans landskap". För mig är det uppenbart giltigt för alla arkitektroller. Arkitekter, inredningsarkitekter, landskapsarkitekter, planarkitekter och om det finns fler kategorier.
En viktig bas för pedagogiken och verkligheten är att arkitekten inte har en tydlig kunskapsbas – i traditionell akademisk mening – hen är inte specialist i annat än själva problemlösandet. Där ligger arkitektens kompetens. Där är hen specialist och är ensam om det.
Vad har då förmågan för bas? Är också den intuitiv? Klokskap finns att hämta i reflektioner och studier om förhållandena mellan människa, rum, rörelse, material, metod… och tid.
Men att estetiskt organisera praktisk verklighet, göra arkitektur, är till sist och djupast fråga om att intuera i denna skärgård av mötta insikter … Det som jag försökte förmedla som lärare. Förutsättning är given. Studenten är motiverad, vill åstadkomma bästa möjliga. Har en förväntan på sin framtid, en ambition att bli arkitekt (landskapsarkitekt i min roll)… Nå, vad är uppgiften, ’vad skall jag göra?’ Självklar fråga. Svar: ett program. Först. Ett viljeuttryck för vad jag skulle vilja åstadkomma. Det som arkitekten annars får från beställaren. Här är den pedagogiska poängen att skapa relation mellan ambition och blivande resultat. Men studenten måste få information om sådant som den verksamme arkitekten redan vet eller vet att informera sig om. Hantera alla förgivettaganden i de ”kinesiska askarnas” alla rum. Uppdragets plats, dess innehåll och omgivning (kontext) Dock, studenten måste själv tolka förutsättningarna för den verklighet hen är i färd med att organisera. Hen måste fylla sitt undermedvetna. Återkommer till detta under ”att skissa” Studentens behov av hjälp i detta är snarare fråga om stöd. En dialogik som utgår från studentens kreativa flöde. Försök att förstå, strukturera och söka lösningar. Försöka, reflektera över det, själv och med tutor och andra studenter… Låta det ’studsa mot’ mer generellt stoff i föreläsningar och seminarier. Att rikta sig mot ”Människa – rum – rörelse – material – metod”, nyckelbegrepp i organiserandet … Jag gav basala ’redskap’, tolkningsverktyg. här?där — absolut grundläggande.
Paret konstituerar alltid en gräns.
’här’ förutsätter en utgångspunkt, ett seende subjekt…upplevande i ett rum mer eller mindre tydligt avgränsat, mer eller mindre slutet. Rummets egenskaper tolkas: fysiska mått, proportioner; ljus och andra sinnligheter. G Cullen ger nyanser i ”Townscape”, A Branzell påtagligt med metaforen att blåsa upp en ballong att fylla rummet och därmed avläsa form, skala, riktning m m i ”Att notera rumsupplevelser”. Eller tvärtom, vad det är för rum man vill ha.
Göra arkitektur, att organisera praktisk verklighet handlar uppenbart om rum, och rum om gränser, om väggar etc… I vidare yrkesperspektiv om att organisera något, om yta, kropp. rum, volym, område, terräng, landskap …
platsen, den uppdraget gäller.
Att tolka den, är att söka såväl egenskaper som möjligheter. Inom dess gräns, men också utanför. Initialt, noggrannare sedan.
Platsen tolkas på plats från valda utgångspunkter. Platsen/området kan uppfattas som ett antal delar, mer eller mindre tydligt avgränsade —åtskilda, kanske. De kan noteras. Och deras innehåll, karaktärer. Och hur de ligger i terrängen, i sitt landskap Och relaterar till varandra. Bildar helhet.
Och: Vad ser man utanför? Vart kommer man?
Hur påverkas mitt område utifrån? På alla sätt. I ”De kinesiska askarna – stadens arkitektur, stadsrummens sammanhang” (ett av mina små ’kompendier’/anvisningar), för jag ett målinriktat resonemang om platstolkning. Arkitektens arbete är att problematisera sitt uppdrag i platsen …
Men hur börja? Den första ansatsen till problemlösning är en idé sprungen ur plats och program, kanske i det allra första mötet med dem. Och ur ens erfarenhet (med upplevda exempel). struktur
hämtad ur, avlockad platsens möjligheter och samtidigt svarar mot programmets (uppgiftens) formulerade anspråk, som de tolkas. relationer uppstår mellan delarna, skapas.
Dessa skall fångas upp av strukturen. Ge delarna ’mervärde’. hur gör man struktur?
Ta ett bostadsområde som exempel. Utgå från boendets vardagsliv, rörelserna där hemifrån och hemåt. Mer eller mindre rutinmässigt till/från målpunkter i och utanför området. Boendet ger med husen ett annat perspektiv, att foga samman delar till en helhet och hoppas finna struktur i denna, i pusslet, mönstret. Försöka, granska resultatet och göra något bättre. Och bättre. ”Try and error”. Båda perspektiven kan förenas. Hus kring gata/stråk. Enkelt, eller hus samlade till grupper (som då får egen struktur i sin skala). Ordna kvarter i stället. Stråken utvecklas till trädformer. Fram till och in i.
Vad kommer först hönan eller ägget? Mönstret eller vardagsstråken? rörelsen,
det är rummet kring denna vi gestaltar, och dess förutsättningar i övrigt.
Den enskilda rörelsen kan uppfattas koreografiskt. Vi organiserar rörelsen. Är koreografer. Empatiskt följer vi människas vandring. Inte bara avsikt, utan likaväl upplevelser, vad man ser och uppfattar. Kultur.
Mängden rörelser tillsammans, samtidigt eller över tid, kan vi se som ”the choreography of the place” med G Seamons uttryck. Koreografin innehåller element av vila och rörelse, zoner – jämför med vattnet i en å. Strömt och lugnvatten. Varierar i intensitet. Arkitekturteorins klassiska: ”upptäcka – nalkas – träda in – ta i besittning” är universellt, gäller alla situationer, smått som stort, vant som nytt.
Och med ’Ta i besittning’ som nästan alltid ger en ny kedja. Från rum till rum, ny verklighet.
Med mitt ”Det enkla perspektivet” försökte jag få studenterna att oscillera mellan rum och plan. Medvetet organisera rummets visuella effekter under gestaltningens gång. Den enkla sektionen är en god början. Att lägga ett snitt tvärs rörelserikt-ningen kan göras sekundsnabbt, nästan. Omvänt har Kevin Lynch givit oss ett tolkningsspråk, med
I sin tolkning av staden utgår Lynch från grundbegreppen
identitet, struktur, mening
Enkelt: Vad det man ser ger för omedelbar association (vad heter det t ex), vad tolkningen av detta berättar om uppbyggnad, delar och relationer, och meningen som söker förståelse av vad det är och varför och …
element och helhet
En samling element bildar en helhet mer eller mindre tydlig, …
En helhet består av sina element. Elementen är relaterade till varandra. Har i relationerna mer än egenvärdet.
Att organisera, skissa, är att i djupaste mening spela mellan dessa, oupphörligt skifta perspektiv… Söka detaljlösning, se konsekvenserna… I skissandet märker man snart att allt inte ’är nytt’… Man kan tala om typiska resp strategiska element.
typiska element: sådana som återkommer, är en bra lösning på flera – många ställen i arbetet Grunden är ju att problematisera det program man fått eller gjort. Men att problematisera följer arbetet i hela processen.
problematisera
är reda ut vad det är jag skall göra, vad ingående delar är och vad förväntningar består av. Egentligen. Så objektivt och kunskapsfyllt som möjligt.
Syftet är att nå så god kvalitet som möjligt.
Strukturen skall efter hand innefatta alla rörelsebehov (och lokaler). Från leken hemma, vägen till busshpl, till skolan, …, motionsrundan, hundrastningen, …
Allt, vardagsvillkorens kategorier:
Detta är fortfarande basalt, som jag skrev
arbetet innebär, omfattar oändligt mycket mer i i skissandets idé- och projektutveckling
Formspråket har jag knappt nämnt …
Vad vi sysslar med är processer inte objektproduktion. Vårt ansvar är stort. Vi arbetar i ett spänningsfält mellan människa och samhälle, mellan brukare och beställare med ett otal intressenter och aktörer… Ekonomi och politik. Hur brukar vi göra, hur måste vi göra? Forskandet måste synliggöra våra samlade erfarenheter.…
|
|||
| 20121004 | Lennart Nord arkitekt SAR MSA |
