Individens stad

För individen är staden det vardagslandskap man använder. Har ett ’vardagsrum’ där boplatsen sträcks ut till arbetsplats och andra målpunkter. Hur man nu förflyttar sig. Resten av staden besöker man sporadiskt, om alls. Man har en mental karta över sin stad. Sin egen.

Oavsett färdsätt rör man sig genom stadskroppens rum. Olika vägar kanske, med buss, bil eller cykel. Genom mer eller mindre tydligt avgränsade rum, medvetet formade eller inte.

Man upplever dem, mest undermedvetet, ett efter ett. Som rum med innehåll, karaktär, möjligheter. Det samlar sig till stadens identitet, tillsammans med den historieskrivning man får sig till livs.

Dock, bilistens landskap är annorlunda. Radikalt. Dels för vägsystemets teknologi, på bilens villkor, med bullerskärmar m m. Utrymmeskrävande. Dels, inte minst, för bilistens tvungna uppmärksamhet. Han skall köra. Från parkering till parkering. Så gott det går, i konkurrens med andra.

Cyklisten likaså, men smidigare och småskaligare.

Från bussfönstret upplever vi staden ostört. Men är linjen inordnad i bilsystemet är det dess gaturum man ser. Hållplatsstolpar på trottoarer.

Med prioriterad kollektivtrafik kan man komma betydligt närmre stadens ’själ’, med färd genom torg efter torg bildade kring hållplatserna. I ett pärlband av möjligheter med vad som lokaliserats till respektive torg.  Mötesplatser blir de. Och deras karaktärer varierar ens upplevelse. Liv.
Återkommer till det under struktur/stadsformer.

På vägen mellan bostad och arbete uträttar man annat, av nödvändighet eller lust. Dit- eller hemvägen. Vad man hinner göra. ’Ärendekedjor’ kan man kalla det, är del i vardagens tidsbudget.
Tid är en knapp resurs för många i det samhälle vi har. Man stjäl av den nödvändiga nattsömnen. Goda aktiviteter bortprioriterade, hinns inte med.

Men tänk inte bara i klock-tid. Tänk också vad man kan göra medan tiden går. Simultant. På bussen, men inte i bilen. T ex. Tänk restid inte som kortast utan bäst.
Och att inte behöva vänta, inte behöva ta omvägar, att kunna lita på.
Och på hur man kan organisera sin vardag. Ärendekedjorna.

Denna vardagsproblematik har stor betydelse för hur staden bör organiseras. Omorganiseras, givetvis. Staden vi har, har byggts under andra premisser än dagens och morgondagens. Den behöver förnyas, befrias från bilsamhällets vardagstvång och ta konsekvenser av klimatutvecklingen. Omstruktureras. Gamla mönster brytas upp. Mötesplatser formas. Nya stråk, på en gång effektiva och trevliga.

Innan jag går in på det vill jag lyfta fram några betydelsefulla begrepp.

Lennart Nord arkitekt SARMSA