åtkomligt,   att kunna nå fram till

tillgängligt,   kunna ta sig in och kunna använda

Åtkomlighet/tillgänglighet

Mina målpunkter i vardagen måste givetvis vara åtkomliga. Mina aktiviteter möjliga. Jag måste ju kunna komma dit. Väl där måste jag kunna komma in och kunna använda, kunna ta platsen i besittning.

Vad som är åtkomligt i en praktisk situation är givet av tidgeografin, dvs inom möjlig räckvidd och de förutsättningar stadsbygget givit. Och med den kapacitet jag besitter som person och med de hjälpmedel jag förfogar. Ganska självklart kan man tycka. Men inte givet, tyvärr.

Tillgängligheten är inte lika självklar. Därför är den lagreglerad. Alla skall kunna komma ut och in och röra sig oavsett kroppsfunktioner. Staden, den fysiska miljön skall vara framkomlig och användbar av alla. Med minsta möjliga krav på hjälp. Om så blind eller rullstolsbunden. Platsens topografi måste bemästras tidigt i planeringsprocessen. Och en lägenhet skall kunna användas även om den boende skulle bli handikappad.

Detta har samhället efter hand kunnat komma överens om.

Studenter i mina kurser fick en rejäl duvning i vad detta innebär. De fick en djup upplevelse genom att ta sig fram i rullstol oavbrutet i 90 minuter i det väder som bjöds. Och sedan gå blinderade lika länge. I innerstad, med tillgänglighets­konsulter som rådgivare … Satte sig i kroppsminnet.

Tillgänglighetskonsulter har funnits några år, utbildade vid speciella skolor. De har i allmänhet egen funktionsnedsättning och har därmed en given empati.
De finns som rådgivare, handläggare i flera kommuner …

Ganska utsatta positioner vad jag förstår – med ständigt kompromissande.

Lennart Nord  arkitekt SARMSA