Att ta för givet är något man måste. Man kan
inte tänka på allt. Men det är samtidigt ett av mänsklighetens stora problem. Än större i vår 
tid av självförverkligande och snabba ryck.
(Samhällsbygget)

 . 

20120923

Problemen

Bostäder finns och bostäder behöver produceras.
Vad vi bygger, hur vi bygger präglas av förgivettaganden.
Liksom för vilka vi bygger.
Vi gör som vi brukar, menar jag. Ifrågasätter egentligen ingenting.
(Och vilka är ’vi’?)

Det är närmast paradoxalt.

Att välja sin bostad och sin boplats efter egna behov och drömmar hör ju till självförverkligandets bas. Välja sitt boende.
Ha makt över villkoren för sin vardag. Också när de förändras.
Ändrade livsstilar.

Kan man det? Egentligen. Har man någon aning om hur man egentligen skulle kunna ha det? Kunna drömma?
Knappast. Man ser vad som finns. Vad annars? Hur kan man föreställa sig något annat.
Man ser bostäder på en marknad. Objekt av olika typer, på olika ställen i regionen. Olika men ändå lika. Objekt i mäklarnas marknads­föring. Inte mer. Bostaden, rum, yta, pris. Inte boendets villkor. Parkeringsplatsen är viktig, busshållplatsen visar man inte ens. Inte heller i detaljplanerna. T ex.

Marknaden är förförisk – skall sälja per definition – men kortsiktig, tunnelseende.
 

Bostadsförsörjning har länge, länge varit föremål för kommunal politik. År efter år, styrt av vad? Antal, upp­låtelseform, kanske lägenhetsstorlekar har bestämts. Sträcktes politiken längre än så? Vad omfattar den nu?

Problemen ligger i varför bostadssektorn inte fungerar.

Jag påstår att den inte gör det. Är väl inte ensam om det.
Endast nyproduktionen fokuseras (flyttkedjor är ganska tomma argument).
Skenande byggkostnader har gjort det orimligt dyrt. Liksom alla krav.
Det räcker inte till efterfrågan, ungdomar har usel start på livet t ex.
Rörligheten i beståndet begränsas.

Det är inte hållbart. Det är kortsiktigt, konjunkturstyrt… Trots planering.
Boendets kvaliteter finns inte på agendan. Vardagens villkor. Utemiljön. Knappt bostadens heller. 
Husbygget är inte arkitektur längre. Ansvaret för den praktiska och estetiska helheten är borta. Endast energiproblematiken tycks platsa. Och fasaderna. Ytan. 

Vi tycks inte bry oss om vad behoven är.  … bristerna är.
Bygger vi för gårdagens hushållsstruktur? Eller för morgondagens? För människors visioner? För miljön…?

Förgivettagandena skymmer det som borde vara självklart.
Det är bl a med goda boendeförhållanden som kommunen kan ’sälja sig’.
Att ge boende möjlighet att välja mellan skilda bostadsformer och –miljöer, och ha delaktighet i organiserandet av sin praktiska verklighet. 
Kunna ordna sig de hushållsformer som passar deras livssituation. Bostaden och vardagsvillkoren. 

Förgivettagandena kan skingras med kvalitetsuppföljning, feedback…

Lennart Nord arkitekt SAR MSA