Sammanfattningsvis
Goda vardagsvillkor:
Bra bostäder
Goda grannrelationer
Positiv identitet, huset
Bra utblickar
Bra uppväxtvillkor f barn
Användbar utemiljö
Uppmuntra friskvård
Mötesplatser i området
Stark identitet, området
Lättåtkomlig service 
liksom barnomsorg, skola
Självständigt cykelsystem
Kollektivtrafik, som är effek­tivare 
än bilen till vardags

Boendepolitik

Bostadspolitik måste växlas till boendepolitik! Tala om boende i stället för bostad! Tala om den goda bostaden plus allt det goda som krävs kring den … Om vardagslivets alla ’måsten’ … Lösta.
Det mesta av det avhandlar jag i i boende&vardagsliv …             

Anspråk på boendet, vad för kategorier kan man tala om?

Man kan bo med hästar, med butik eller annat företag. Man kan bo i samverkan med andra. Man kan prioritera minsta möjliga tidsåtgång för vardagens resor. Prioritera ett klimatsmart leverne. Sina barn. Etc.

Man kan vilja bo på landet, för sig själv, i någon liten ort, bo utanför stad, på bekvämt, praktiskt avstånd(?) från stadsmitt, bo i stadens utkanter ’mellan stad och land’. I periferin eller inne i staden.

Stad? Vad menar man med det?
Stadsmässighet är modeord i branschen sedan länge. Bo vid gata. Skall vara händelserikt och attraktivt, till skillnad från tidigare decenniers rationella och trafikseparerande stadsbyggnad – ’folkhemsbygget’ och ’miljonprogrammet’. Utdömt som människofattigt och tråkigt. Hellre offra trafiksäkerheten.

Boende i stad?

Tätt – glest; högt – lågt; gåstad, cykelstad, busstad, bilstad? Buller, luftförhållanden, klimat: sol&vind /skugga

Bo vid gata, vid gård, vid park, natur, hälsosam grönska, motionsmöjligheter, lek …

Bo i hus eller lägenhet; äga eller disponera.

Boendeformer efter hushållskategorier? Vilka? Möjligheter?

Barnens, uppväxtens villkor … Hur medvetna är föräldrarna? Hur kunniga? Se Barns uppväxtvillkor.

Är detta vad boendepolitik handlar om? Om det finns någon.
En politik som försöker fånga upp vad medborgarna, väljarna vill. Skulle vilja! Och för barnen och barnbarnen så småningom?

Nej, det är inte fokuserat, inte som ett politikämne, inte kvalitativt medvetet, inte styrbart.
Vet politiker ens vilka medborgarna är? Tillräckligt om hur hushållen är i dag? Senaste folkräkningen var 1990. En hel generation sedan.

Kommunal bostadspolitik handlar bara om nyproduktion och då om objektet bostad.
Med det tror man sig styra produktionen. Kvantitativt, kanske, men kvalitativt? För rimligt vardagsliv?
Marknaden producerar. Entreprenörerna anvisas mark, låter planera den och bygger husen. Som skall säljas (när det går). Ett konserverande system. Markplätten kan bara rymma gata med hus kring. Gatan ansluten till biltrafiksystemet. Isolat i periferin.

Ev överordnade visioner/direktiv försvinner i hanteringen. Man gör som man brukar.
Fortfarande byggs stora lägenheter – för barnfamiljer? Nej målgrupperna är nog andra …… utemiljön för barnen är ändå övergiven. 
Situation: De bostadssökande söker bland det som finns i köer och hos mäklarna.
Och i bo-skrifterna: Villa (radhus), bil(ar), kök, pool, … Alternativ?

Vad blir det för livskvaliteter av detta? 

Vad kan kommunen åstadkomma, erbjuda? Vad kan den egentligen acceptera, samhälls-  och miljöekonomiskt?
Medveten boendepolitik kräver instrument som kan fånga upp medborgarnas levnadsvillkor utifrån en formulerad urban struktur, från översiktsplaneringen ner till boplatserna, från den långsiktiga visionen till dagens verklighet. Med befintlig bebyggelse och nyproduktion. Huvuddelen av bostäderna finns ju redan. Vi bygger nytt med kanske 0,5% av befintligt bostadsbestånd om året.

Det krävs ett instrument som kan skapa samspel mellan de enskilda i sitt boende och kommunens samlade ambitioner. Miljöbeteende m m … Och ett samspel mellan det lokala och det övergripande ansvaret.

Då kan kommunen också marknadsföra sina kvaliteter.