kapitlets symbol är hämtat från slutpoängen
mina erfarenheter av programskissning för
kollektivhus — utförda i Lund

Vårt vardagsliv är inte instängt i vår bostad.
Min säng är utgångs­punkten, ja. Jag vaknar i bostaden, kommer hem till bostaden, har fester
i min bostad.
Ändå, det som är utanför den präglar den.

Boendeformer

Sätt att bo. Sätt att inrätta sitt boende. Själv och/eller med andra.
Att ha bostad. Hus. Lägenhet. Vad mer?

Bostadens kvaliteter. Boendets kvalitet. Båda är viktiga för var och en,
men också föremål för generella värderingar och studier. Åtminstone varit.
Vi kommer från usla förhållanden. Ett samhällsproblem ännu efter kriget.
Man talade om trångboddhet. Det gav normer, med ökande ambitioner (1,2,3). Den byggdes bort. Är inte ett generellt problem längre. Överkonsumtion snarare. Ständigt växande bostadsyta/person.

Bostadsförsörjning var samhällets angelägenhet. Planeras fortfarande i kommuner.
Bostaden ja. Hustyp, storlek, ägoförhållanden, kostnader, teknik, … Mängd.
 

Boendet? Nej. Är mer än bostaden – praktisk relation till omgivningen och visuell. Vad man ser och hur man ses. Vad man kan göra. Grannrelationer.
Ansvar, solidaritet för dem som inte kan välja själva. I hushållet, i staden.

Jag skriver i det följande om bostadspolitiken och dess brister…
Om självförverkligandets nya samhälle och dess anspråk på egenmakt.
Om hushållens förändringar. Om vardagslivets sociala dimensioner och vad arbete kan vara. Om konsekvenser.

Men jag fokuserar på möjligheterna att påverka vardagslivets villkor. Möjligheter att ordna själva boendet. Att nå praktiska och sociala fördelar …
Om gemensamboende – vad det nu kan vara.