Hushållens boende

Hushållsstatistik är en grov beskrivning av bostadsbehoven.
Snart fem miljoner hushåll. Alla olika. En uppsjö kategorier. Borde inte vara möjliga att bunta samman som i miljonprogrammets produktionsdisciplin.

Deras preferenser, drömmar, visioner, finns det ännu inte några rutiner för att fånga upp. Men det är vad bostadspolitiken skall stå för. Alternativ? Annat än tidskrifterna.

Hur bygger man stad till alla dessa kategorier? Spelar det någon roll i dessa perspektiv hur staden utvecklas och byggs. Hur boendet ordnas … Vad skulle de kunna önska? Kräva? Eller är det de som skall anpassa sig?

Hur ser t ex staden ut i enpersonhushållens perspektiv?
Barnfamiljerna bosätter sig inte självklart i periferin.
Ändå ställer barns lek, barns kreativa utveckling krav på utemiljön.
Vi vet i dag inte hur kommunerna hanterar den.
Boverket saknar överblick. Forskarvärlden är inte intresserad.
Ansvar för barns uppväxtvillkor vilar på föräldrar och samhälle / kommun. Samhället för det som individerna inte kan åstadkomma själva. Och för sin framtid (för att få kreativa vuxna). Barns uppväxt är inte bara bostadsstandard och institutioner. Fungerande lekmiljö är nödvändigt. Se Barns uppväxtvillkor.
Tillbarnfamiljernasvardag hör i allmänhet ansträngd tidsbudget (till synes omöjlig).
Och Inte bara för dem.
Kan staden byggas tidssmartare?      

Vad innebär nya livsstilar för nya krav och nya möjligheter. Distansarbete t ex, vad innebär det för närmiljön? … Inte bara att sitta hemma, eller hur?
Byggas hälsosammare?
Friskvårdande, stimulerande, avstressande. Redan grönt i ögonen gör nytta …

Vad gör planerarna, byggarna? De professionella? Söker de alternativ? Nya möjligheter?
Är de medvetna om dessa nya förutsättningar, att vi t ex har störst andel enpersonhushåll i världen(?), att svenskens kreativitet kräver att barns uppväxtvillkor värnas, utemiljön, leken … Kan de omsätta klimathotens tuffa krav?
Stödjer de i sitt vardagskneg politikernas visionsbyggen, i praktiken? Har de ett fungerande samspel med sina uppdragsgivare?
Och, inte minst, når de ut till offentligheten med de möjligheter de skulle kunna visa? Till hushållen. För medvetenhet och den kommunala demokratin.

Eller är de drunknade i praxis?

Lennart Nord arkitekt SAR MSA